31 maj 2005

Förbannat vare EU!!

EU-domstolen kan tacksamt håva in dagens fatwa, då man i dag tagit ännu ett demokratividrigt beslut att intervenera i svenska angelägenheter. Apoteket kommer nu att under en några år lång process krossas och brytas ner till det sjabbiga, storbolagsstyrda elände vi en gång ville förebygga genom dess existens.

Helvetet ska ta emot det förbannade EU-patrasket när Gud Allsmäktig en gång kommit för att döma oss! ALLAH AKBAR!

Irakiska säkerhetsstyrkor och motståndsmän

Det fajtas i Irak. På ena sidan har vi frihetens, rättvisans och sanningens försvarare och på andra sidan slåss de mörka, av ondska inpyrda araberna. Nu senast har vi fått höra att frihetskämparna i den irakiska armén och dess vänner i Army of Freedom Fighters, amerikanska militärinsatsen, har mobiliserat till en offensiv i Bagdad.

I den fria republiken Iraks huvudstad sätts nu vägspärrar upp och tiotusentals militärer, poliser och andra säkerhetsstyrkor söker på uppdrag av friheten efter misstänkta terrorister. Det är i första hand cirka fem miljoner boende i huvudstaden som eftersöks - de flesta av dem har ett förflutet i Saddam Husseins diktatur. Andra misstänkta är de ungefär 19 miljoner muslimer (många av dem araber; alla varningsklockor ringer) som bor inom Iraks gränser men utanför huvudstaden. Som tur är har både saudisk och israelisk underrättelsetjänst medverkat i jakten på misstänkta, så de styrande frihetliga räknar med gott utfall i offensiven.

Motståndet (mot friheten) i Irak kommer från utländska terrorister. Det är män som föddes upp av andra män med mörka, buskiga skägg, har en ovana att skrika "Allah akbar!" och helt galna idéer om frihet. Vi måste alla göra vår plikt och sluta upp bakom strävan efter frihet och sanning, och förkasta terroristerna. Dels för att vi är så snälla, dels för att de ociviliserade stackarna själva vill välja frihetens väg.

30 maj 2005

Nytt initiativ med band-tema


Det vita bandet visar att 2005 blir ett svängigt år.

Kris, katastrof, krossad konstitution?

EU-konstitutionen accepteras inte av det franska folket. Av olika anledningar finns ett missnöje med hur konstitutionen utformats och vilket innehåll den har. Trots elitens stenhårda lobbying vann den i teorin perfekta grundlagen inte gehör i verklighetem.

Här i Sverige har "vi" beslutat i den här EU-frågan ungefär som "vi" brukar besluta i de flesta EU-frågor: Göran Perssons trogna hjälper sina europeiska regeringspolare att hitta på ett nytt förslag. Förslaget ska verka för att ytterligare fördjupa EU:s politiska inflytande. Eftersom förslaget genomgripande och påtagligt förändrar samhället, krävs så kallad demokratisk legitimitet för att klubba igenom det. Legitimiteten fås genom att Göran låter fatta ett beslut åt riksdagen. Alla smarta regeringschefer kallar förslaget "det enda riktiga" och alternativen får heta "otänkbart" och "ett steg bort från europeisk fred, frihet och demokrati".

Alla regeringschefer och presidenter är dock inte smarta. Chirac har verkligen ställt till det för sig och tagit fel väg. Han har råkat låta folk säga vad de tycker om just den aktuella förändringen. Givetvis svarar folket fel.

Kanske skulle man kunna tro att Göran skäms nu, när EU-konstitutionen drabbats av ett bakslag. Men icke. Nä, i stället lugnar han oss med lite kuriosa: EU-frågor brukar historiskt sett avgöras genom nya folkomröstningar, tills folket svarar rätt. Så har Irland och Danmark gjort, så lär Frankrike nu få göra. Det här är ju trots allt bara ett bra sätt att få demokratisk legitimitet åt våra goda förslag.

Nu återgår vi till planerna. Ty det är sedan länge bestämt att Sverige med full kraft ska godkänna och ratificera den nya EU-konstitutionen. För det säger Göran. För han är smart.

29 maj 2005

Sommar och sol

Fem dagar till student. Det ligger regn i den blåsiga luften och temperaturen orkar sig inte just över tiogradersstrecket. I går snöade det lite grann. Vore jag sån, kunde jag slita mitt hår i desperation över det usla vädret som riskerar spoliera hela studenttiden. Men sån är jag inte.

Nej, i stället tänker jag på hur det var i måndags. Vi hade minsann 18 grader då, med soligt och närmast vindstilla väder. Och hur som helst verkar alla människor tro att det är sommar och sol, eller i alla fall dricker de som om det vore det.

Även denna afton har jag varit ute och samlat pantburkar och -flaskor. Drygt femtio kronor på ett par timmar av cyklande. Många bäckar små...

På dygnetruntöppna Statoil var ännu vid tresnåret dussintals "coolingar" i varierande former av onykterhet igång med vad-det-nu-är-som-är-så-coolt. Jag har aldrig förstått mig på mänskor som pratar bondspråk (typ "Vart é du 'nå?" i mobiltelefonen), bränner bilmotorer och super folköl. Vi lever i separata världar och har sannolikt lite att tillföra varandra. Fast det är bara så kul att studera dem. Man bara står där och ser "cool" ut och tittar, och så blänger de och säger "Far åt helvete!" och ser generade ut. Jättekul, helfestligt.

28 maj 2005

Nisse lodar vidare

Jag har "lodat" i kväll. Drivit omkring på stan och plockat flaskor och burkar. Det är en trevlig sysselsättning. Man får se och känna så mycket. I kväll, till exempel, cyklade jag mer än en mil genom stan, och det hann växla mellan sol och moln till regn och snö.

Flera kommer fram och hejar.

- Är du ute och promenerar i kväll, va?
- Nä, jag lodar. Det är mycket fräckare än att supa.

Det blev två stora kassar den här natten, en timpeng på kanske 25 kronor. Inte fy skam.

27 maj 2005

Ett mediedrev är ett mediedrev är ett mediedrev.

Ireen von Wachenfeldt (ja, det är ett väldigt stroppigt namn) är antagligen landets just nu mest hatade kvinna. Hon har i egenskap av Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) ordförande fällt ett gäng uttalanden i ett av de mer dramaturgiskt bombastiska reportagen på senare tid - Dokument Inifråns "Könskriget", en två avsnitt lång serie sågningar av svensk feminism.

I dokumentären lyder handlingen att ROKS och den svenska feminismen drivs av tron på att män är satanistiska pedofiler som ständigt är på jakt efter barn och kvinnor att våldföra sig på. ROKS är enligt programmet en sekt där medlemmarna drivs till självmordsförsök, och en kamporganisation till för att fysiskt kriga tillbaka mot männen.

Nu rasar helvetet kring Ireen och andra som vågar ställa sig upp mot den absurda skildringen av svensk feministisk aktivism. Delvis befogat, men mest är det tråkigt att media gör såhär mot just feministrörelsen. Antifeminister har sedan en tid tillbaka nog med vind i seglen, tycker jag.

Den svenska feministrörelsen lider av flera allvarliga problem - framför allt en tunn och ibland illa nyanserad ideologisk debatt samt medialt taskiga ledare - och det finns förstås lokalorganisationer där tokpannor är tongivande aktivister, däribland uppenbarligen den i Umeå. Det ger dock inte alls någon ursäkt för media att driva frågan som nu görs. Lokalorganisationerna närmast pressas att sjunga ut i tidiningar och tevenyheter om hur de nu tänker begära utträde ur ROKS.

Evin Rubar och hennes film "Könskriget" har grumliga politiska baktankar. Jag gillar inte lukten av högerradikalism, och detta luktar spekulativ sådan... Men vad ska man vänta sig när det är den fria världens diamant Egmont som står för informationsförpackningen?

26 maj 2005

Göran - en skön kille

Jorå, visst gjorde hon bort sig som inte först frågade vad Göran tyckte att hon skulle säga, Carin Jämtin, efter sin resa i Mellanöstern, i reflektionen kring apartheidmuren. Fast lugn, bara lugn. Göran reder ut problemen.

"Som ungt statsråd har man något större frihet än statsministern, och en gång i tiden var jag också ung och uttryckte mig ganska rappt, direkt och intresseväckande", menar han. Bra. Jo, för det kan inte vara så att man faktiskt kan uppleva den mur som Israel reser mellan israeler och övriga, och mellan palestinier och omvärlden, som just "helt obegriplig" och "vansinnig". I alla fall inte om man är biståndsminister med ansvar för staten Sveriges goda relationer till israeliska affärsintressen. Det måste ursäktas med att statsrådet i fråga är ny på posten.

Den svenska regeringen är något av det mest ledsamma som finns. Statsråden är så lama, så intetsägande, så sossiga... Så dåliga! Skit i Göran nu, och skapa er en egen personlighet. Jag vill att varje minister tar tag i den skit som finns inom respektive departements ansvarsområde. Att var och en tar sitt förbannade ansvar och får nånting uträttat nån gång. Snart är det dags för tronfölje i SAP och det är i sista hand Pär Nuder jag vill se bli vald där. Visa er ryggrad, kära sossehöjdare!

Annars får vi allt byta regering. Ställer kanske de gamla erfarna ledarna från Ukraina, Georgien och Kirgizistan upp som ett tredje, fräscht alternativ 2006? Det ska tydligen vara fräscht med gammal unkenborgerlig politik, har jag läst.

25 maj 2005

Rättsstaten Sverige

Man fick sig en törn efter kravalldomarna kring EU-toppmötet i Göteborg 2001, just eftersom det då såg ut som att det svenska rättsväsendet helt tappat fattningen och gått enskilda politiska intressens vägar. Nu får jag återigen tillåta mig tvivla på hur det egentligen står till med vårt samhälles dömande instanser.

Den domare som befunnits skyldig att ha köpt sex upp till fem gånger får sitta kvar i Högsta domstolen. Vore sexköp en legal handling i Sverige så skulle den här domaren bara vara moraliskt olämplig att döma i exempelvis mål som rör sexbrott.

I dag är det dock olagligt att köpa sex. Domaren har begått ett brott som innebär bötesstraff, men "praxis säger" att man inte avskedar den domare som "bara" begått ett brott med böter som påföljd. Vem kan ha förtroende för en HD som utgörs av kriminella, oavsättliga domare? Det skulle bli ett enormt förnedrande slut på den här historien om inte denna domare avsätts. Inte minst för alla dem som utsatts för sexbrott och sedan tvingas genomlida en rättsprocess.

24 maj 2005

Skönt flow i fjällvärlden

Arrangemanget i Åre visade lite av det vansinne som har betecknat veckans stora happening i länet. När vi höll vår demonstration nedanför kabinbanan var det ett par hundra aktivister med, och jag vet inte hur många poliser.

Men det roligaste var resan dit, en fullständigt komisk tillställning. Bussen som jag åkte i följdes av inte mindre än fem polisbilar och lika många civila minibussar fyllda av poliser. Framför min buss åkte två andra bussar, en grupp bilar med demonstranter och ett antal civil- och radiobilar från polisen. Vid i stort sett varje väg som korsar E14 västerut stod minst en polisbil. Dessutom patrullerade polisen flera av småvägarna i anslutning till storvägen.

Väl i Åre var allt skitbra. Toppenväder, underbar utsikt, schyssta talare, bra musik, rolig poesi och glada människor. Vi hade en liten fest där, en glädjens nagel i statsterroristernas ögon; en antiimperialismens böld i maktens arsel.

23 maj 2005

Fett skönt med aktioner

Vädret har varit på helt rätt sätt i dag, ungefär som på Yran i fjol. 18-20 grader, sol och skönt. Mycket folk på stan, men det är tydligt att de flesta inte har koll på Nato. De vet inte hur de ska ställa sig till toppmötet.

Ungefär 300 demonstrerade och nära 500 lyssnade när Svenska Akademien spelade i Badhusparken. Det var fett skönt, med t-shirtväder ända till halvtiotiden. Ännu vid halv tolv är det över elva grader varmt.

Men hu, så enahanda nyhetsrapporteringen är. Kick Leijnse hade väntat sig 800 personer, och nu blev vi bara 300, så då måste motståndet mot Nato vara försvinnande litet. Flera reportage i TV tar upp EAPR-konferensen ur olika perspektiv, bland annat ältar man om och om igen vad svårt det är att ta sig omkring i centrala Åre. Men knappt en mening om själva frågan för demonstrationerna: Nato-medlemskapet för det svenska försvarets framtid. Är det verkligen omotiverat att be om en sådan debatt?

22 maj 2005

Farbror Aina kommer

Per Åhlströms ledare i lördagens tidning är ett obehagligt och ovärdigt raljerande över svensk antiimperialistisk vänster. Man ruttnar ju på tidningens ledarsida.

Tur då att Erik Berg kontrar från vänster...

Om man ser en hyrd minibuss i Östersund i dagarna så kan man vara säker på att den är hyrd av polisen. Poliser från när och fjärran, över tusen stycken, har bussats hit. Flera hundra bilar har de med sig, så det är polisbilar på även de minsta av gator här i stan.

Aktiviteten som ordningsmakten ställer till med är helt absurd. Det tåls att sägas att det finns fler poliser än invånare i Åre just nu. För varje anarkist kommer det att finnas åtminstone tio poliser - om det nu skulle bli bråk.

Det kommer att kosta omkring 50 miljoner kronor för polismyndigheten i länet att anordna det här mötet. Tacken för att det i dag rullar omkring något tusental utbölingspoliser i stan är ett underskott för kommande år motsvarande rätt stora delar av de totala resurserna. Detta i en stad där det en typisk fredag kväll finns mellan två och fyra poliser i tjänst, som har en yta av närmare 50 000 kvadratkilometer att täcka.

Är det konstigt om folk är emot den helt galna EAPR-konferensen, om inte av ideologiska skäl så av krasst ekonomiska?

21 maj 2005

New hit song

Nato, Nato! Världens bästa Nato.
Nato, Nato! Hej, här kommer Nato!
Nato, Nato! Ingen, faktiskt ingen
annan Nato gillar vi så bra som den...

Nato, Nato! Världens bästa Nato.
Trygga, starka, ofelbara Nato.
Demo-kratiska, fredsälskande Nato!
Undra på att alla, alla gillar den!

Jaap de Hoop Scheffer for president!

Jämtland välkomnar härmed alla med intressen i nuvarande globala hegemoni - oljemiljardärer eller ej, auktoritära nepoter eller ej - att delta i vår stora dollarfest i glamorösa Åre! We're gonna party like the people don't give a shit!

I dag har det varit möte med Nätverket för global fred och demokrati - Östersund, och totalt har jag sysslat med förberedelser och arbete kring toppmötet i tio timmar under dagen. Det är ett nytt rekord, till och med för att vara mig. Och på torsdag är det mösspåtagning. Nu finns det ingen återvändo.

20 maj 2005

Oh my gosh!

Ojdå. Fattades bara.

Men det skrivs vettiga, viktiga saker också. En krönika i Yelah får visa ungefär hur jag kan känna mig när jag teoretiserar frasradikalt som värst.

I dag hade jag betygssamtal. Blir lite upprörd. På matteprovet hade jag tolv rätt. På gränsen till ett icke godkänt betyg. Men matteläraren Stefan var säker på sin sak; "ingen anledning att tvivla" på att jag har klarat kursen. Nähä? Okej. Då säger vi så... Betyg är ett otyg. Att fylla i kursplaner är kvalfyllt - när jag ska skryta sitter det rätt långt inne. Tar kraft att locka ut, liksom.

Det är mindre än en vecka kvar till mösspåtagningen. Sen går det snabbt. I dag har vi sprängt tvåveckorsvallen, bara 13 dagar till studenten nu. Usch. Jag har fortfarande inte ändrat åsikt om att ett fjärde gymnasieår vore schysst. Men det är för sent nu. Luften har gått ur ballongen och jag är psykiskt inställd på avrundning av gymnasietiden.

Suck. Posten ska marknadsanpassa vidare. Yxa och lie, hej och hå, bort ska den dyra servicen. Låtom oss sjunga nyliberalismens lov.

19 maj 2005

Bloggande

Det här med bloggande kan ta sig mycket lustiga former. Jag hittade en blogg som heter "Marxistisk Idé-, nyhets- och mediedebatt". Den har en fin bildsekvens av Bush och en kul sammanfattning av en intervju med Fredrik Reinfeldt i TV4-programmet God natt, Sverige.

För övrigt kan jag konstatera att Folk och Försvar, där Ung Vänster är medlemsorganisation, inte tillåter kommunister på sin Nato-vänliga konferens i Östersund på tisdag. Kritik mot Nato ska alltså bara komma från vissa utvalda håll, och inte från andra. Helst inte alls. Men det är klart - när det gäller fredsorganisationer som Nato måste man gardera sig mot krigstörstande angrepp.

Nato ska exempelvis i Åre "behandla" frågan om Uzbekistans övergrepp. Laila Freivalds är väl för bra, som bara knappt en vecka efter oroligheterna går ut med ett uttalande?

Vissa bloggare ballar ur redan. Vi har alldeles nyligen fått en kraftig expansion av bloggare på bland annat Aftonbladet och bland politiker. Det snabba bloggkommenterandet gör att flera debattrundor kan startas, pågå och avslutas - varje dag. Inte sällan förekommer personangrepp.

Tyvärr lider svenska bloggare av frihetsstörningar. Med den nyvunna friheten att skriva vad som helst, när som helst, tappar man respekten för andra och häver ur sig både kränkande och obscena saker. Synd, men jag hoppas att det är ett bloggningens barndomssymptom.

18 maj 2005

När Jämtland får ovälkommet besök

Så sant som det är sagt - Aftonbladets ledare sätter ut viktiga poänger.

De strömmar in nu, från alla håll och kanter, 1 600 poliser som ska vakta i Åre. Om de alla samlas i Åre samtidigt ökar byns folkmängd med uppåt 150 procent. Med andra ord har vi en absurd polisbevakning runt hörnet.

Men det är nog så det måste bli när den militära aggressionens företrädare träffas och så hycklande talar om "fred". Den strategi som vuxit fram bland Nato-länderna och dess kompisar i Partnerskap för fred (PFP) är en grym antiterroristagenda där inga medel är för magstarka att använda mot civilbefolkningen. I västländerna innebär denna smått fascistiska "antiterror" strikt bevakning, beskurna medborgerliga fri- och rättigheter och godtyckliga ekonomiska sanktioner.

I andra länder - Uzbekistan det senaste i en rad av ohyggliga fall - tar man till gamla hederliga grepp som kulsprutemassakrer och tortyrkamrar. Ett folk i skräck, i oro och under bevakning är enklare att leda med skicklig dramaturgi. Och i det dramaturgiska spelet är mötet i Åre en viktig bricka.

Kom dit, säg ifrån. Nu får det vara nog.
INGET SVENSKT NATO-MEDLEMSKAP!!

17 maj 2005

Äldre är bättre

Storgatan, där Hemtex-affären huserar, river man just nu ner all puts från fasaden, som under ett antal år har täckt träplankorna därunder. På flera håll i staden byggs det om, på och i husen, men just där på Storgatan blir det extra fint.

Jag önskar att de kunde ta mitt smakråd: Östersunds stadskärna kan inte få ett bättre skönhetslyft än det gamla mysiga utseendet tillbaka. Mejslar man bort allt stenslisk från fasaderna har vi ju en tokvacker innerstad! Husen i dag, med sina vittrande och flagnande (ibland övermålade) betonglookalikeutseenden klarar jag mig gärna utan. Givetvis får man räkna med att använda sig av mer exklusivt, hållbart trä längs med husväggarna, så blir helhetsintrycket bättre.

Brandrisk? Näe, inte om man bygger om med förnuft. Varför inte satsa på energieffektivisering, återskapande av 1800-talskänslan och revidering/uppdatering av brandsäkerhet/boendemiljö? Ack, om man bara vore stadsplanerare eller stadsarkitekt eller bara högt uppsatt i kommunledningen...

16 maj 2005

En attraktiv mötesplats?

Hurra. På Biblioteksgatan, mellan Kyrkgatan och Prästgatan, river man just nu upp asfalt och gatsten, för att skapa en "Attraktiv Mötesplats", som det står på skyltar där. Östersunds kommuns samhällsbyggnadsenhet berättar på webbplatsen mer om det magnifika storprojektet.

Jag antar att de resonerar som så att vi nog behöver ett till torg, nu när lågkonjunkturen har säkrat oss en stabil kommunekonomi. Alternativt missbedömde man samhällsbyggnadsbudgetens underskott.

En annan kul sak på kommunens webbsida är meddelandet om att städa Storsjöns stränder nu när vattnet är så lågt. Ja, varför inte satsa några tiotusentals kronor på ett "Operation Dagsverke" för elever i skolor kring sjön, att plocka längs stränderna för? I min plan för att socialisera rubbet kan kommunen helt flexibelt avlöna sina yngre medborgare, lika gärna som den kan spendera pengarna på att göra om en tråkig del av staden till någonting annat.

Vår kommun är en attraktiv mötesplats som den är, tycker jag. Den kunde dock behöva
a) en rejält vänsteristisk ledarskribent, och
b) ett lite mer framsynt politiker- och tjänstemannastyre.

15 maj 2005

Menvadnudå?

Uzbekistans president Islam Karimovs stöd från Washington är som helhet brett. Tyvärr har Karimov på senare tid tvingats meja ner ett antal upprorsmakare, sedan islamistiska terrorister hotat det Bush-stödda lugnet som tidigare rådde i Uzbekistan. Det har gjort att Washington nu går ut i media och manar till lugn - en hård kritik, mot en ledare som inte räds för att låta landets högsta berg heta "22:a Partikongressen" eller att ge dottern kontrollen över stora delar av landets näringsliv.

Som alltid när det handlar om naturresursrika länder i Mellanöstern, Centralasien, Afrika eller Centralamerika finns det flera parter med i spelet. Här kan man misstänka att Ryssland lurar i bakgrunden. Ryskstödda hemsidor pratar om demonstranterna i Andizjan som frihetskämpar, medan den spridda uppfattningen i Washington-matade media är att demonstranterna är islamister, eller upprorsmakare.

Bushregimen manar till lugn, Putinregimen manar (indirekt, i tystnad) till uppror mot den av Washington militärt uppbackade "exkommunisten" Islam Karimov. Ryssland vill ha byte av president, men det vill inte Förenta staterna. Öst står mot väst. Gas, guld och olja väntar den som kontrollerar landet.

Go get him! Kriga om naturens rikedomar - låt folket i parallellvärlden tro att det handlar om frihet, demokrati eller mänskliga rättigheter!

Den som blandar in demokrati, frihet, mänskliga rättigheter eller något annat vänsteristiskt i diskussionen om spelet med satellitstater, gör nog det förgäves. Det här handlar om makt, om marknadsandelar och om global hegemoni. Om en strid mellan stormakterna.

14 maj 2005

Sicken frihandel...

Man brukar från bland annat Mufs sida hävda att Bush är en schysst kille när det gäller att liberalisera världens handel, slopa världens murar och släppa den politiska kontrollen över samhället. Det är roligt att just Muf, som "liberaler", har så höga förhoppningar om halvfascisten Bush. Regimen i Washington har ändrat sig och känner inte längre samma entusiasm inför den hyperliberaliserande globaliseringen.

De amerikanska industriägarna har lyckats förmå Bushadministrationen att hejda den nu fria importen av textilvaror från Kina, genom tullar. Det är kul att se hur kapitalet med klor försvarar sina ägor - och det är underhållande att se på vilka sätt kapitalet har motsättningar internt. Men det händer andra, mer intressanta, saker på världsspelplanen.

Brasiliens president Lula bjöd nyligen in arabländernas regimföreträdare och sydamerikanska ledare till möte om ökat samarbete och ökad handel mellan regionerna. Enligt en artikel ur Göteborgs-Posten har mötet gett vissa resultat - bland annat har man slutit överenskommelser om att ytterligare öka strategisk handel mellan Mellanöstern och Sydamerika - och reaktioner från Washingtons hökar. Det är knappast helt lätt för den amerikanska presidentadministrationen att se latinamerikanska före detta lydregimer bit för bit bryta sig loss från amerikanska kättingar och sträva efter självständighet.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Latinamerika är på väg, om än på en krokig, knagglig väg, bort från beroendet av Washington, in i något nytt, spännande. Kanske slutar det hela med att Beijing eller Riyadh styr kontinenten. Den som lever får se...

13 maj 2005

Nämen...!

Av 20 000 undersökta svenska djur- och växtarter har knappt 4 000 funnits vara hotade. Vi mänskor har sett till att nästan var femte livsforms existens är hotad. Därtill decimerar vi kraftigt storleken på de flesta håll i både växt- och djurriket. Men allt är inte mörkt och mörkare. Flera arter har på senare år fått bättre och bättre förutsättningar att klara sig. Det finns hopp - om det finns en politiskekonomisk vilja.

En stor del av utrotningen beror på vår livsmedelskonsumtion, hur skiten vi äter produceras. Det är knappast utan miljöskador vi "globaliserar" och "liberaliserar" sättet att konsumera på, sättet att framställa produkter på. Vi fraktar till exempel varor långa distanser i allt större utsträckning.

I några teveinslag i veckan togs det upp att färdigmat transporteras extremt långt innan de hamnar i frysdisken. Det är ett av många exempel på hur miljöförstörande verksamhet rent konkret går till, alldeles i onödan. I en alldeles färsk artikel (översatt till svenska) utgiven av Earth Policy Institute går Danielle Murray igenom det ineffektiva jordbruket världen över. Tydligen slösar vi något alldeles ofantligt.

Mitt på dagen i dag sände SVT 2 en utfrågning/presentationsstund om alternativa bränslen för en mer hållbar svensk energiframtid. Där blandades högt med lågt, trovärdigt med verklighetsfrämmande. Rika företagare och fattiga företagare. Pålästa riksdagsledamöter och bonniga sådana. Alla kacklade de på bäst de kunde. Intressant ämne, men det spretade något enormt. Jag skulle gärna se en seriös debatt och lite mer seriöst material i frågan. Det är en grymt viktig fråga.

Behövs tillväxt i jordbruks- och livsmedelssektorn? Om så, bör den i alla fall ske under strikt kontroll av statliga miljömyndigheter. Som situationen ser ut i dag är vi på väg mot ekologiska kollapser både här och var. Lokalt kanske man lyckas lyfta situationen något, men det måste till genomgripande omläggningar av miljöpolitiken om vi vill kunna leva av den jord vi bebor.

12 maj 2005

Tevevärlden

I ett par undanskymda notiser har jag i dag lyckats snappa upp att underhållningen är på frammarsch i svensk teve. Både SVT och TV 4 ökar den totala sändningstiden för underhållningsprogram - en del av SVT-tillskottet på bekostnad av minskad nyhetsrapportering och mindre sport.

Ja, de renodlade nöjeskanalerna TV 3 och Kanal 5 kan såklart inte sägas annat om än att de fortsätter succén med 80 % snask/underhållning, 15 % reklam och fem procent misslyckad produktionstid.

Det är oroande att SVT minskar på samhälls- och nyhetsdelarna. Dels eftersom TV 4 också gör det, och dels eftersom det har visat sig behövas alltfler motvikter till förenklade kommersiella nyhetsrapporteringar på senare tid. SVT måste satsa mer på schysst samhällskritik under bra sändningstid, och mindre på prat- och underhållningsprogram under samma tider.

SVT klarar sig knappast med de upp till sju kanaler man hittills har. Jag skulle tro att tio är lagom, med kanske en sportinriktad kanal och en med mer samhällsinriktad dragning. Temakanaler i all ära - men SVT 1 och SVT 2 måste behålla en bra bredd.

11 maj 2005

Om bloggning i Radio Jämtland!

I morse blev jag uppringd från Radio Jämtland och tillfrågad om jag ville prata lite om bloggar, bloggning och bloggfenomenet i deras program Direkt. Det verkade kul. När fenomenet blogg (dagen till ära med Berit Andnors nystart) kommer upp till diskussion är jag gärna med.

Vad är egentligen bloggning, då? En av mina korta analyser är att den typiska bloggen skrivs av en man med liberala åsikter som gillar att raljera. Nästan alla bloggar av betydelse skrivs av män. Väldigt många är akademiker, en hel del studerar teoretiska samhällsämnen. Bland de populära bloggarna märks främst liberaler och "föredettingar", folk sittandes på högre poster i samhället. Ledarskribenter, politiker, anställda på tankesmedjor, journalister, konsulter...

Blogg är ett intressant fenomen med stora möjligheter men också med problemområden. Med hjälp av en blogg kan studenten i Teheran sprida sina revolutionära och regimkritiska budskap, galningen kan raljera fritt, före detta statsministern kan underhålla sig själv och makthavaren kan sätta en agenda på lite friare premisser än via vanliga medier.

En sak som kan bli problematisk är att bloggvärlden i stort sett ägs av några få stora företag. Min blogg tillhandahålls av Google. När det företaget beslutar sig för att lägga ner verksamheten vet man aldrig om mina gamla bloggar blir kvar eller om de försvinner. För att inte tala om storföretagens möjligheter att censurera eller godtyckligt missgynna vissa bloggare.

Som helhet är bloggvärlden fantastisk. Alla med skrivförmåga kan här publicera sin syn på världen och (i teorin) delta i samhällsdebatten. Denna enorma yttrandemöjlighet ger också fler fall av förtal, förföljelser och kanske en lägre nivå på debatten, men som helhet tror jag att bloggningen kommer att bredda vårt samhällsengagemang!

10 maj 2005

Konstig ledare

När jag åkte hem från Alby i Stockholm i söndags, fick jag uppleva en sinnessjukt enerverande sextimmarsresa.

Tåget var överfullt redan från start, ett problem som inte var avhjälpt förrän norr om Gävle, då alla till slut hade plats att sitta ner. Dessutom hade vi i min vagn ingen ström under flera timmar, vilket gjorde en redan påträngande kvavhet riktigt obehaglig - i avsaknad av all elektrisk komfort, som belysning, ventilation och fungerande toalett.

I tidningen Kupé, som SJ ger ut och i varje nummer gör reklam för företaget, läste jag om SJ:s nuvarande mål. Verkställande direktör Jan Forsberg riktar in företaget mot affärsresenärerna. Detta främst med - och håll i er, för det här gillar jag:

- Internet-anslutning till alltfler avgångar.
- Eluttag på fler platser.
- Biljettlöst resande.

SJ och dess ledning (med en vd som tjänar ungefär tre miljoner kronor om året) skiter förstås i att jag sitter i en illaluktande, varm, avelektrifierad vagn tillsammans med ett par dussin falsksjungande ungdomar och vantrivs; jag är väl ingen affärsresenär, heller? Nu ska SJ bli en vinstmaskin, och då får man anpassa sig. Doktor Kosmos har givit ett tänkvärt inlägg i debatten om bolagiseringar, privatiseringar och "fokusering på kärnverksamheten" - alltså om det som svensk järnväg genomgår just nu: STOPPA VALFRIHETEN!

En annan som vill göra sin verksamhet vinstgivande är Zimbabwes ledare, Robert Mugabe. Genom en slagkraftig prissättningspolitik ser han till att livsmedel är för dyrt för vanligt folk att införskaffa och för billigt för bönder att odla. Vi ska se att zimbabwisk korruption snart går lysande.

Bra ledare är dyra i drift. Och alla är sååå nöjda med dem.

Goda gärningar

Apropå Alby så tycker jag att det är status att äta kebab i Alby. Det känns äkta, på något sätt. Jag åt kebab i Alby i fredags. Trevligt, trevligt...

I stället för att sitta och läsa global jordbruksstatistik har jag under min lediga tid de senaste dagarna försökt göra någonting praktiskt och nyttigt av tiden. Det har handlat om att sätta potatis, städa, rensa ogräs, kratta gräsmattor, plocka upp skräp från marken och så vidare.

Visserligen går det emot min "socialisera rubbet"-politik - ja, samhällsarbete ska vara avlönat, inte ett utslag av välgörenhet - men i det här sjuka samhället får man allt slita för att få det ombonat. Och inte lider jag av det heller.

En av de boende i vårt fina bostadsområde Körfältet kom fram och sa att hon tycker att alla ungdomar borde vara som jag är. Duh.

09 maj 2005

Snart student

Bara ett par veckor kvar - sen är allt över. Ingen mer gratis lunch. Inte längre den där närmast gemytliga känslan av skola. Slut med det respektfulla lugnet. Ut ur skolsystemet ska jag, trots att jag gärna rundar av med ett år till.

Det ligger grymt nära tillhands att bli sentimental. Att sluta på Primrose kommer nog inte att bli en kul grej, direkt.

Jag tänker på allt jag inte har gjort. Massor med papper (säkert flera hundra) som bara ligger i högar i mitt rum, i min ryggsäck eller nånstans i nåt skåp. Jag tänker också på allt jag har gjort - konferenser och happenings i Gävle, Stockholm, Bräcke och Ås, föreläsningar om rättvis handel, FN, barnkonventionen, mänskliga rättigheter och alkoholpolitik, kurserna jag har läst - och shit, vad mycket jag inte kommer ihåg!

När Skolverkets representanter var på skolan chockade vi dem genom att förklara hur alla elever fått möjligheten att gå igenom den svenska läroplanen som en sorts checklista. Jag önskar att alla andra elever också kunde få göra det innan de tar studenten. Det är übertillfredsställande att ha läst den.

Mitt i all stress och ångest hittade jag ett mycket befriande spanskt ordspråk, som jag nu älskar:
Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig? Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?

08 maj 2005

Per Åhlström

The Man, the Myth, the Legend. Per Åhlström is the shit. På mindre än en månad har han fått mig att utveckla ilska ur den besvikelse jag kände när han först började skriva för Länstidningen.

Åhlström skriver om de ämnen som borgarna tar upp, och han gör det om än inte med ett uttalat stöd till borgarna, så i alla fall med liberal kritik mot vänstern inom socialdemokratin. Jag tvivlar inte en sekund på att hans mål är att reformera hela det jämtländska debattklimatet.

För utomstående kanske det inte låter så märkvärdigt - en vänstersosse har bytts ut mot en högersosse. Men där Swedenmark för ett par månader sedan med underfundigt lugn argumenterade för en folkomröstning om EU:s grundlag, skriver Åhlström i lördags om den EU-skeptiska argumentationen som "vulgärdebatt" och hävdar att den som är emot grundlagsförslaget i praktiken säger att "den nuvarande röran" är bättre... Vem har beslutat så? Vilken debattör orkar hålla emot denne man? Jag vill illustrera eländet bara genom att påpeka att en ny vettlös salva kommer varje utgivningsdag från denne LT:s ledarskribent. Jag orkar inte ens tänka på allt tokigt han hunnit med den senaste månaden, än.

Det är för mig oerhört tråkigt att det ser ut såhär i jämtländska medier i dag. Just hemkommen från Ung Vänsters välfärdsriksting i Alby känner jag mig peppad för en ärlig diskussion om välfärds-, EU- och socialpolitiska frågor. Men med Per Åhlström på ledarsidan ges vi en helt likgiltig, helt mittenbetonad och helt hopplös politisk debatt i länet.

Mycket mörkt är det. Sannerligen.

05 maj 2005

Den konservative i mig

Ibland känner man sig som en kristdemokrat, fast bara nästan. Typ när det handlar om kulturarv och bevarandet av sånt som är häftigt från förr.

Jag läser i Svenska Dagbladet och lyssnar på dialekter från hela landet. Främst förstås då på jämtska och lappmål. Trist att de inte har precis den där roliga röran från Sorsele, eller så, men det får väl duga med allt det andra.

Och ibland, men bara ibland, som en liberaldemokrat. Typ när alla bara går emot de ursprungliga intressena. Jag tänker på valet i Storbritannien som (överraskande!) vanns av den sittande Blair med sitt Nya Arbetarepartiet. För när "vänstern" i ett land (okej, det är ett trepartisystem där vänster och höger är svårdefinierbart, men för att förenkla) kör i högerfilen och allierar sig med den republikanska fascismens i Washington krigsapparat, så är det illa. Om Liberaldemokraterna som tredje stora parti då opponerar sig - tja, varför inte fatta sympati för det, liksom?

Fast det är såklart mest som norrlänning och socialist jag känner mig. Med motborgarskapet som dygd och samhällsintresset som kall är det inte märkligt att jag nu spenderar veckor varje år åt vad de flesta vanliga artonåringar kallar "tråkigt".

In other words, I'll be in Stockholm for the weekend.

04 maj 2005

Men kom igen, Condi!

Condoleezza Rice, Förenta staternas utrikesminister, kommer inte till Åre. Man hör ett besviket surr från anarkisterna och vänstertokarna på nätet, och från alla seriösa människor ingenting alls. Själv känner jag ett ansvar att tycka synd om tokarna, så jag håller med dem om att det är synd att man inte kan skapa bråk i Åre och kalla det kamp mot USA-diktaturen.

Men jag vill påpeka att det här med Åre kommer att bli stort. När utrikesministrar från åtskilliga medlöparmakter kommer till Sverige för att smida ränker ställer en av Sveriges mest betydelsefulla och seriösa rörelser upp: Grön Ungdom. Jo, det stämmer. De gröna khmererna är sura på Nato-imperialismen. Passa er, quislingar i kostym!

Jag har glömt bort vilket datum det var, men Länstidningens Per Åhlström skrev för ett antal dagar sedan om regeringens säkerhetspolitik. Han tyckte att det var bra, det som nu har blivit, men skulle gärna ha sett en diskussion innan omställningen som skett de senaste 15 åren.

Fint. De flesta högersossar har egentligen inte så mycket emot nånting, om det bara överensstämmer något sånär med den förutbestämda utvecklingen på områden som säkerhetspolitik, välfärdspolitik och ekonomisk politik.

Lite som i Kina är det faktiskt, där man kan ha precis vilka åsikter som helst, så länge man svär trohet till partitoppen. Den "patriotiske kapitalisten" är en byggsten i det kommunistiska samhället... Ett tips till alla sossar: ta till er idén om att samhället faktiskt inte alltid bygger på samarbete mellan svaga och starka, utan att de svaga ibland faktiskt kan tvingas gå samman och agera i syfte att försvaga och underminera de starkas ställning. Och om socialdemokratin då ställer sig emot arbetarorganiseringen och agerar i de rikas intressen i stället - är då inte socialdemokratin liberal och elitistisk? Uttala kritik mot Nato, Göran-ponken!

03 maj 2005

Nytänkarna...

Centerpartister i alla länder - smält in eder. Nu ska här ropas i Jämtland såsom i Stockholm: Göran Persson måste släppa det gamla och ta in det nya. Socialdemokratin måste förnya sig, för det är så folket vill ha det. Centerns ledarskribent Mikaela Munck af Rosenschöld skriver i dagens ÖP om hur förlegat det är när statsministern anknyter till arbetarrörelsen i sitt förstamajtal.

I en annan ledare menar samma MMaR att Danmark "tack vare" den nyvalda socialdemokratiska partiledaren Thorning-Schmidt nu har en mer modern socialdemokrati, som är beredd att "reformera hela pensionssystemet".

Socialdemokrater som vill ha trygghetssystemen i gemensam ägo "håller fast vid det gamla" och är "uppstudsiga" enligt detta borgerliga nyspråk.

Fast sen kommer det till kritan igen, och då visar det sig att någon modern eller nyskapande politik vill borgarna minsann inte ha. Nej, här handlar det om att rulla ihop den matta som arbetarkamp under ett par hundra år så sakteliga har lyckats rulla ut som trygghet framför sig. Samma gamla sketna krav skymtar bakom de till synes nyskapande blå slagorden. För de borgerliga är målet att återgå till den riktigt gamla "ordningen"; den då alla fick möjlighet att välja att anställa pigor bäst de ville.

02 maj 2005

Thought I told ya Niggas before...

Jag tycker bara att Chappelle's Show på MTV är lite småkul, och då i synnerhet sketchen där Dave Chappelle får vara budpojke åt familjen Niggas. Den är fin. Kul. Mysig.

I alla fall... En annan sak som får mig att fnissa förnöjt är borgarshowen i dag. Det är så träffande att se hur utvecklingen nu går.

a) Borgarna snackar mediatrendigt. Opinionssiffrorna rusar i höjden och känner inga gränser. Ingen uttalar stöd alls för något som kan förknippas med politisk vänster.

b) Borgarna snackar realpolitik. Helt plötsligt sjunker stödet i den allmänna opinionen - helt enkelt eftersom folk återigen inser att trots den ibland fina retoriken är borgarna i allt väsentligt ett eller ett par snäpp sämre än till och med kanslihussossarna - och vänstern återtar mer och mer "förtroende".

Dagens spricka i borgarnas glashus visar att de nu måste inarbeta en ännu mer kroniskt imagebaserad och personfixerad politisk agenda. Den blå alliansen måste bort från sakfrågorna, in i kampanjfinliret. Det är då de kan vinna.

01 maj 2005

Kort reflektion 3

Min förvåning är stor över att Aftonbladet så öppet är en av de mest engagerade pådrivarna i uppbyggandet av en ny personkultur kring Göran Persson. Och jag menar inte den form av personkult som typ nordkoreanska eller amerikanska medier sysslar med, utan ren nyhetssmutskastning i kampanjformat, ett sätt att skapa misstro mot och missnöje med landets ledning. Visserligen inte helt fel i sig, men det riktigt dåliga är att man samtidigt stämmer in i de borgerligas kör.

"Röde Baronen" kallas statsministern i dagens nyhetsspalt. "Folket vill gå på fest med Reinfeldt" rapporterar tidningen om, i en helt apart undersökning från Skop. "Vinnaren och förloraren" heter det i en helt galet komisk "jämförelse" mellan de båda gubbarna Reinfeldt och Persson.

Om vi säger att den del av väljarkåren som är känslig för allmän opinion fås att känna en djup tveksamhet inför varje aspekt av facket, vänstern, arbetarrörelsen, socialdemokratin, regeringen, myndigheterna... Ja, då är det inte svårt att se hur valet kan vinnas med intryck i stället för med argument.

Borgarna har en stabil frihet att sätta ribban för debatter. De har också möjlighet att välja ämnen, perspektiv och ordbruk i mediebruset, vilket ger dem en chans att styra svenskarnas sinnen som i alla fall jag inte har sett maken av tidigare. Det är finlir, det är elegant - och det funkar med imponerande effektivitet. Aftonbladet går på sätt och vis i bräschen för utvecklingen. Oj, så vänstern och vänstermitten nu ligger i underläge. Visserligen tycker jag att Reinfeldt och de andra blå mupparna förlorar stort i näst intill varenda sakfråga - men vad spelar det för roll, när "känslan" i media är att allt till vänster om centern är losers och tillhör det förgångna, att borgarna är folkliga och fräscha?

Kort reflektion 2

Första maj. Snålblåst, regnskvätt, kyligt. Stan luktar piss och alkohol, här och där kliver man på glaskross som inte följt med in i sopmaskinerna under morgonpasset.

Demonstrationståg, förstås, med snygga paroller som "Är det inte ganska dåligt nuförtiden? SOCIALISERA RUBBET!" och "USA ut ur Irak". Den förstnämnda bara måste vinna pris i den officiella Ung Vänster-tävlingen om bästa välfärdsbanderoll. Eller åtminstone ett hedersomnämnande.

Ali Esbati talade, liksom Camilla Sköld Jansson och jag gjorde. Camilla och Ali förde längre, retoriskt riktiga resonemang om våra stora världsproblem och om det systemfel som nuvarande kapitalistiska världsordning utgör. Jag "freestylade" ett par minuter om sånt som jag kom på kan vara viktigt för mig och mina skolkamrater. Visserligen utan stringens och utan manus, men å andra sidan lite mer påhittigt, om jag får säga't själv.

Varför måste första maj vara en av få dagar på året när man blir allvarligt nedkyld av att stå på Stortorget, och varför har Kommunistiska partiet en flagga med hammare och skära vajandes jämte partiets talare? Världen är full av outgrundligheter.

Johan Ehrenberg ska ha stort cred för sin krönika om förstamajparoller i dagens Aftonbladet Kultur (jo, det finns en sån avdelning på den tidningen, hur avlägset det än känns att skriva det).

Dagens guldkorn: sovjetnostalgiskt värre när r:arna spelade Internationalen på bandspelare och lät mikrofonen knastra ut Knutna Nävars version av den över Stortorget.

Kort reflektion 1

I natt var jag nere på stan i nära fyra timmar och gick omkring som en stilla ö i havet av vilda ungdomar. De flesta fulla; några nyktra, andra nära att kollapsa. Många kommer fram och hälsar, snackar en stund och trivs. Vissa ungdomar siktar med envishet på glasflaskorna för att kasta sönder dem mot marken.

Min uppgift var att plocka upp så många glasflaskor som möjligt för att undvika onödiga mängder glaskross. Det gick bra, och jag tror faktiskt att det gjorde märkbar skillnad när jag mot kvällens slut hade plockat runt 150 flaskor.

En fråga som jag gick och klurade på var vilka kostnader kommunen och samhället i övrigt har för en sista aprilkväll som denna. Jag tänker på sådant som krossade skyltfönster, glaskrosset på gatorna, förstörda bänkar/blomrabatter/lampskärmar, spyor/urin/alkoholspill på husfasader och gator och såklart dessa dussintals unga som hinner råka illa ut under nattens gång. Allt sånt har ett reellt pris, i kronor och ören, som kommun, privatpersoner och näringsliv måste betala.

Kommunens städgrupp och folket i centrum av staden har gjort ett jättejobb under morgontimmarna. De ska verkligen ha en eloge för sitt saneringsarbete. Men det känns ändå någonstans som att deras satsningar skulle göra bättre nytta i förebyggande arbete än just sanering av den svinstia som varje sista april faktiskt utgör.